lördag 30 juni 2012

Förstår Du att du inte alltid förstår andra?


Sett ur ett större perspektiv så handlar hela vår tillvaro här på jorden om relationer. Vi har ju faktiskt relationer till allt: oss själva, personer runt omkring oss, miljön, arbete, jorden, världen osv. Vi varken kan eller bör försöka styra allt och alla som vi har relationer till, men vi kan ta fullt ansvar för vår del av relationen, genom att spela på vår EGEN planhalva i "relationsspelet". Jag upplever att väldigt många människor hellre spelar på ANDRAS planhalva dvs vill styra och ställa hur ANDRA borde och inte borde göra/ känna/ agera. OM det fungerade skulle vi inte ha några relationsproblem.... och så är ju inte fallet!? Att spela på sin egen planhalva innebär för mig mycket kortfattat:
• Våga tycka om sig själv och vara den man är och låta andra vara vad de väljer för egen del. (Det behöver INTE betyda att man gillar allt som andra gör... )

• Inse att vi bara har halva ansvaret, dvs för vår del i relationen. Detta kan tyckas vara ett egoistiskt förhållningssätt; "jag tar hand om min del och struntar i din", men innebär snarare att; "jag försöker ta ansvar för mina känslor och handlingar, för att på så sätt ge dig möjlighet att ta hand om dina." Alla kan inte tycka och tänka som vi och alla kan inte gilla oss och det vi gör.
Ibland förstår man inte varandra och man har olika uppfattningar. Det kanske är viktigare att förstå att man inte alltid behöver förstå varandra. Man kan förklara tydligt hur man själv upplever/ tänker/ funderar över saker och ting, och gärna be andra förklara hur deras bild ser ut. Men HELT kanske man aldrig förstår varandra exakt? Många människor verkar besatta av att "ha rätt" (ärligt talat var jag det emellanåt själv förr i tiden...ibland händer det nog fortfarande haha!). Men det som är rätt för en kan vara fel för en annan. Det handlar inte om att aldrig våga säga sin mening, utan att säga den och acceptera att andra kanske tycker och tror annorlunda. Ibland kan man behöva fråga sig själv om man vill ha rätt eller om man vill ha frid:

"När vi är beroende av att ha rätt, fäller vi kritiska omdömen om andra människor eller om världen, och vi vänder oss till vår stödgrupp (dvs familj, vänner: min kommentar) för att hitta människor som håller med oss. Snart är vårt sinne fyllt av angripande tankar och "berättigad" ilska, och det finns inget utrymme i hjärta eller sinne för lycka eller kärlek." Gerald Jampolsky



• Inse att det varken är vårt mål eller plikt att förändra alla andra.Enda sättet att verkligen påverka andra är att bli det man vill att andra ska vara, vara en förebild. Visst kan man råka ut för kritik, skvaller, bli påhoppad, retad, illa bemött och orättvist behandlad. Tycker man att det ligger något i anklagelserna, och här måste man försöka vara brutalt ärlig mot sig själv, så får man vänligt tacka för upplysningen och försöka göra bättre nästa gång. Men ligger det ingenting i beskyllningen så handlar det ju faktiskt om den andre personens tankar, rädsla och kritiska förhållningssätt. Jag har personligen haft god hjälp (särskilt i mitt emellanåt utsatta arbete som lärare.....) av tipset att hellre försöka se människor som Rädda än som aggressiva eftersom: "Vi kan vara hjälpsamma och kärleksfulla mot en människa som är rädd, men vår mänsklighet låter oss inte känna så för en person som vi upplever går till angrepp mot oss." Gerald Jampolsky
Om du tycker detta är ett enkelt förhållningssätt så säger jag grattis. Själv tränar jag mig själv ständigt, men upplever att det går bättre och bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar