tisdag 19 juni 2012

Kan Du VERKLIGEN förlåta?


Har du hört berättelsen om de två munkarna? Jag tycker den är så bra på att symbolisera ett förhållningssätt som många av oss är fångade i. Emellanåt fastnar jag själv i den smeten, men inte lika ofta som förr..

När de två munkarna, som var på väg hem till klostret, kom fram till en flod som de var tvungna att korsa mötte de en ung vacker kvinna som också ville över, men vattnet var för djupt för henne. Då tog en av munkarna henne på ryggen och bar henne över. Den andre munken blev mycket upprörd och använde resten av tiden de hade på sin väg hem, till att läxa upp sin följeslagare; Vad skulle folk säga? Hade han glömt bort att han var munk? Hur kunde han vanära deras heliga tro genom att vidröra, och dessutom bära en kvinna? Hans kamrat lyssnade lugnt och tålmodigt till den ändlösa predikan, men sade till slut: "Broder, jag lämnade kvinnan vid flodstranden. Bär du fortfarande henne med dig?"

Många av oss människor bär på tunga bördor som vi borde lämnat vid "flodstranden" för länge sedan. Många som bär på smärta, hat och bitterhet mot föräldrar, livet, relationer, en skilsmässa, dödsfall osv, är inte medvetna om vilket tungt "bagage" de ständigt drar omkring på eftersom de helt enkelt inte vet att det finns andra sätt att ta sig fram. Många vill inte släppa sitt "bagage" eftersom det med tiden blivit en del av deras identitet, och att det alltid är skönt att ha någon annan att skylla på när saker och ting inte går som man tänkt sig. För en del människor känns "förlåtelse" som något negativt. Vem minns inte alla gånger man som barn tvingats be om förlåtelse och sedan försökt svälja ilskan och känslan av att få ge sig, avstå, utplåna sig själv och erkänna sig slagen. Många likställer förlåtelse med att offra sig själv och låta de som gjort en illa slippa undan. Att kunna tillämpa verklig förlåtelse tror jag är mycket viktig för att nå inre frid och ro och har INTE något med ovanstående känslor att göra utan innebär bl a:
  • Att släppa taget om de starka negativa känslor som är förbundna med händelser i det förflutna. (Man FÅR fortfarande tycka att andra handlat fel/ gjort dumma saker MEN man är inte lika "fixerad" vid tanken på det...)
  • Ett steg på vägen i en egen inre helande process (som faktiskt inte har så mycket med "den som man förlåter" att göra..)
  • Insikt om att det är först och främst oss själva vi skadar genom att vara oförlåtande. (En väldigt bitter människa är ju faktiskt ingen större tillgång för varken sig själv eller andra...)
  • Att bli fri, gå vidare och kunna praktisera Kärlek istället för Rädsla. (Att vara bitter är att "sitta fast" i sin egen Rädsla.... se tidigare inlägg om Kärlek/ Rädsla)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar