Jag upplever att många människor beter sig som om att de är övertygade om att man inte får något tillbaka om man inte ställer krav på andra, utan bara blir utnyttjad då. Men tänk om det är precis tvärt om? Tänk om det är så att man måste våga "släppa taget" om sina krav, ändra sina negativa tankar om andra, och ge utan förväntningar och antaganden för att verkligen få något tillbaka? För visst känns det inte bra att ta emot av någon vars "gåva" är överlastad med krav och behov, som även om de inte uttalas känns obehagligt fordrande. Kan detta månne vara en av anledningarna till många människors "tomhet" i dagens mycket kravfyllda samhälle, att man alltid vill ha en "försäkran" om att få tillbaka om man ger ut något?
"Allt jag ger ut ges till mig själv". Gerald Jampolsky
Tänk om vi ALLA vågade ge Kärlek, visa uppskattning och tacksamhet utan förväntningar och krav. Och tänk om man får tillbaka det man ger? Här är det dock MYCKET viktigt att man är ärlig, dvs det måste råda enighet mellan tankar, känslor och handlingar.Finns det hela tiden en liten "dold agenda" bakom våra handlingar så får vi också tillbaka densamma... Ger man misstänksamhet, avund, ilska, bitterhet, fördömande, tvivel osv så är det vad man troligtvis själv möts av. Ger man Kärlek, glädje, beröm och uppmuntran så är det vad man i huvudsak får tillbaka.
Jag menar INTE att man dumdristigt ska "strö pärlor för svin"... Människor som är så "skadade" att de inte kan/ vill ta emot kärlek och värme utan helst vill trycka till alla andra för att känna sig nöjda, kanske är bäst att lämna bakom sig/ dra sig undan.... Men man kan dra sig undan utan sårade känslor, fördömande och aggresiva tankar... Arga katter rivs och blir man riven så behöver man ju inte bli "sårad" utan bara bestämma sig för att låta den katten vara ifred. Svårt? Ja. Effektivt? JA!
"Allt jag ger ut ges till mig själv". Gerald Jampolsky
Tänk om vi ALLA vågade ge Kärlek, visa uppskattning och tacksamhet utan förväntningar och krav. Och tänk om man får tillbaka det man ger? Här är det dock MYCKET viktigt att man är ärlig, dvs det måste råda enighet mellan tankar, känslor och handlingar.Finns det hela tiden en liten "dold agenda" bakom våra handlingar så får vi också tillbaka densamma... Ger man misstänksamhet, avund, ilska, bitterhet, fördömande, tvivel osv så är det vad man troligtvis själv möts av. Ger man Kärlek, glädje, beröm och uppmuntran så är det vad man i huvudsak får tillbaka.
Jag menar INTE att man dumdristigt ska "strö pärlor för svin"... Människor som är så "skadade" att de inte kan/ vill ta emot kärlek och värme utan helst vill trycka till alla andra för att känna sig nöjda, kanske är bäst att lämna bakom sig/ dra sig undan.... Men man kan dra sig undan utan sårade känslor, fördömande och aggresiva tankar... Arga katter rivs och blir man riven så behöver man ju inte bli "sårad" utan bara bestämma sig för att låta den katten vara ifred. Svårt? Ja. Effektivt? JA!
Lyssna på detta medan du läser det som följer;
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=tX2ccZ1Dmu0
Jo Petra jag tror det var någon för 2000 år sedan som sa:
- Det du har gjort mot dina medmänniskor har du även gjort mot mig:
(Vilket blev det centrala i kristendomen tillsammans med Joh 3:14) Så från ett kristet håll är det alltså våra gärningar mot våra medmänniskor också gärningar mot Guden själv)
Vissa ställföreträdare nere klotet la sedan till egna påfund med krav för att få ett evigt liv. Fast jag tror många krav var mer sådana saker som gynnade verderbörande.
Att möta riktiga filantroper är en upplevelse som är oerhört energigivande för lång tid framöver. Detta har ju Kirkegaard förstått i sin "Till Eftertanke"
Till eftertanke
Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Avslutningsvis:
Fred Åkerström gav sin morgon: en fantastisk gåva att få sova på morgonen och komma upp till dukat frukostbord, sommaren på balkongen, vintern framför brasan.
Hälsningar Patrik
Mycket kloka ord Patrik! Just första delen av Kirkegaard; "Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där" har jag haft mycket nytta av i mitt lärararbete. Balansgången mellan att vilja hjälpa och vilja bli beundrad kan vara svår; "Det är trevligt att vara betydelsefull, men det är mer betydelsefullt att vara trevlig" är ett väldigt bra citat tycker jag... Tack för dina kloka kommentarer (som vittnar om att Du förstår Skillnaden..)Kram
SvaraRadera