lördag 30 juni 2012

Förstår Du att du inte alltid förstår andra?


Sett ur ett större perspektiv så handlar hela vår tillvaro här på jorden om relationer. Vi har ju faktiskt relationer till allt: oss själva, personer runt omkring oss, miljön, arbete, jorden, världen osv. Vi varken kan eller bör försöka styra allt och alla som vi har relationer till, men vi kan ta fullt ansvar för vår del av relationen, genom att spela på vår EGEN planhalva i "relationsspelet". Jag upplever att väldigt många människor hellre spelar på ANDRAS planhalva dvs vill styra och ställa hur ANDRA borde och inte borde göra/ känna/ agera. OM det fungerade skulle vi inte ha några relationsproblem.... och så är ju inte fallet!? Att spela på sin egen planhalva innebär för mig mycket kortfattat:

torsdag 21 juni 2012

Är du verkligen här NU?


Jag tänker mig att man skulle kunna jämföra livet med en lång väg. I början av den, när vi är barn, är de flesta av oss hängivet fascinerade, studerar noggrant varje "steg" vi tar, uppslukas av omgivningen och fyller "vägen" med glädje och entusiasm. Men ju längre vi kommer, dvs ju äldre vi blir, desto mer tar vi vägen som en självklarhet och börjar bli mer och mer upptagna med att tänka på hur den såg ut förut och hur den månne ser ut längre fram. Många tycker vägen börjar bli tråkig och blir besvikna eftersom de inte kommer fram till det ställe som ser ut som de hade tänkt sig. Andra är upptagna med att se tillbaka i backspegeln för att antingen tycka att vägen bakom var mycket bättre, eller att den var skrämmande och säkert kommer fortsätta vara det. Somliga är sysselsatta med att studera hur andra går på sin väg, för att antingen kritisera dem eller gå likadant. Många frågar sig när de börjar närma sig slutet på vägen; -Var det inte mer än så här? Gick jag fel väg?


De allra flesta människor har inte tänkt på/ förstått att vi är med och skapar vägen medan vi går den! För varje steg vi tar är vi med och skapar den med våra tankar och intentioner, och varje steg är ett NU! Liksom pärlor på ett halsband radar NUET upp sig, men du KAN bara ta EN pärla i taget!!

tisdag 19 juni 2012

Kan Du VERKLIGEN förlåta?


Har du hört berättelsen om de två munkarna? Jag tycker den är så bra på att symbolisera ett förhållningssätt som många av oss är fångade i. Emellanåt fastnar jag själv i den smeten, men inte lika ofta som förr..

När de två munkarna, som var på väg hem till klostret, kom fram till en flod som de var tvungna att korsa mötte de en ung vacker kvinna som också ville över, men vattnet var för djupt för henne. Då tog en av munkarna henne på ryggen och bar henne över. Den andre munken blev mycket upprörd och använde resten av tiden de hade på sin väg hem, till att läxa upp sin följeslagare; Vad skulle folk säga? Hade han glömt bort att han var munk? Hur kunde han vanära deras heliga tro genom att vidröra, och dessutom bära en kvinna? Hans kamrat lyssnade lugnt och tålmodigt till den ändlösa predikan, men sade till slut: "Broder, jag lämnade kvinnan vid flodstranden. Bär du fortfarande henne med dig?"

lördag 16 juni 2012

Är Du Skyldig till att beskylla andra?


 
Vi människor är mycket bra på att ge oss själva och varandra skuldkänslor för än det ena än det andra som vi tycker att andra är "skyldiga" oss: Andra borde förstå oss bättre, andra borde göra si och så osv... och vi använder "skulden" för att "manipulera" vår omgivning. Vi överöser varandra med beskyllningar vilket är vårt främsta redskap för att framkalla skuldkänslor . Vi beter oss ofta som om vi alla vore här för att bli dömda av varandra så att vi kan avgöra vem som har rätt, vem som är oskyldig och vem som är skyldig, och de flesta av oss är inte ens medvetna om hur mycket vi håller fast vid ilskna och angripande tankar mot människor i vår omgivning. Inte sällan de människor som "står oss närmast". 

"Kritiska tankar fungerar som bumeranger som återvänder och gör oss illa och får oss att må dåligt". Kristina Wennergren

onsdag 13 juni 2012

ÄR det nödvändigt att Oroa sig?

 Många människor, kanske de flesta inklusive mig själv emellanåt, går omkring med en gnagande ångest över saker som hänt i det förflutna, eller något de tror ska hända i framtiden....

"Det är inte dagens erfarenheter som driver människor till vansinne. Det är samvetskval och ånger för något som hände igår, och fruktan för vad morgondagen kommer att avslöja." Robert Jones Burdette

tisdag 12 juni 2012

Att tycka illa om Dig själv - ÄR det det värsta som kan drabba Dig??


:

Ja, det lär iallafall Goethe ha tyckt
"Det värsta som kan drabba en människa är att hon börjar tycka illa om sig själv." Goethe

Jag tror att jag delvis håller med honom...För att bli bättre vän med livet och sig själv tror jag att man måste man våga utmana jantelagen som fortfarande har ett starkt grepp om oss. Detta UTAN att misstolka utmaningen och bli en outhärdlig "besserwisser" som går omkring och slår sig på bröstet hela tiden! Jag tycker att författaren Kristina Wennergren skriver väldigt bra om jantelagen:

måndag 11 juni 2012

Kan Du få plommonsaft ur en apelsin?




Jag tror att vi alla delar med oss till andra vad vi har inom oss:
"Du kan inte få plommonsaft ur en apelsin hur hårt du än kramar den" Wayne Dyer
"Älska din nästa såsom dig själv", står det i bibeln. Detta är mycket tänkvärda ord, som om de följdes skulle göra slut på de flesta konflikter vi människor skapat. Dessvärre är det många som enligt min uppfattning misstolkat dem på olika sätt. En del kräver kärlek från andra men är inte beredda att själva ge. Många har tolkat det som att man bara ska älska andra, tänka på andra och att det är egoistiskt att tänka på sig själv! Men bibelordens innebörd är ju faktiskt att vi bör älska andra som vi älskar oss själva. Detta betyder ju faktiskt att kärlek till oss själva är en nödvändig premiss för att kunna älska andra!

söndag 10 juni 2012

Tror Du att Kärlek är att släppa Rädslan?

Hur ska man då finna sin inre frid? Ja, det är ett evighetsarbete, man blir aldrig "färdig". Jag tränar på detta varje dag. Ibland går det riktigt bra, och ibland inte alls...MEN man blir bättre med träning! "Svackorna" bli inte lika djupa om man faller i och man kommer snabbare upp igen. Ett steg på vägen till inre frid/ lugn kan vara att lära känna skillnad på sina ofta motstridiga känslor; Jag har haft nytta av Gerald Jampolskys böcker. Han förklarar så här: Hela det mänskliga känslospektrumet kan härledas till två ursprungliga delar som dessutom är varandras motpoler: Kärlek och Rädsla. För att bli vän med livet och sig själv är det viktigt att lära känna skillnad på dem.
Jampolsky mfl förklarar att vårt sinne fungerar som om det vore kluvet; vissa delar styrs av vår Rädsla och andra delar av Kärlek, men allt för ofta är vi kontakt med vår Rädsla. Ett kluvet sinne leder till en inre kamp med motstridiga tankar och handlingar vilket föder skuldkänslor som kan få oss att vara allt annat än kärleksfulla mot oss själva och andra.

 

lördag 9 juni 2012

Kan man ÄTA sig lugn?



Våra tankar har en mycket stor påverkan på våra liv. Man VAD vi tänker påverkas även av VAD vi ÄTER. Personligen upplever jag ett större inre LUGN när jag drar ner på kolhydraterna. Jag började med lågkolhydratkost för att bli av med mitt sötsug och diverse magproblem vilket jag också blivit. Som en förvånande bieffekt upptäckte jag också en inre klarhet och en mycket angenäm förmåga att bevara lugnet i situationer som tidigare stressat mig.

fredag 8 juni 2012

Har Du dessa symptom...på inre frid?

 Men vad innebär det egentligen att ha inre frid? Det är ganska svårt att beskriva detta rofyllda tillstånd (som inom den japanska kulturen kallas shibumi), eftersom alla upplever det olika, men författaren Wayne Dyer gör ändå ett försök:

"Inre fulländning innebär att sluta fred med sig själv, att svära på att undvika att bekämpa livet och istället förena sig med de naturliga krafterna i vårt universum och njuta av varje dag som ett under. Det betyder att fly gamla föreställningar som anställer förödelse inom oss själva och inom hela vårt universum. Det är ett slags accepterande av vår värld, en kärlek till oss själva som människor, en respekt för allt som lever och någonsin levat, en vägran att tänka på ett fientligt sätt och ett dagligt åtagande att göra världen till en bättre plats."

Jag är, liksom Dyer, fullkomligt medveten om att detta kan uppfattas som en livsfilosofi grundad på idealism som bortser från realiteterna i vår värld men jag tror inte det behöver vara så.  Vi VET redan och KAN redan eftersom vi som barn haft förmågan att befinna oss i detta sinnestillstånd av totalt varande och fascination inför livet.
"Lider" du av följande symptom? I så fall kan du ha "drabbats" av inre frid:

torsdag 7 juni 2012

Inre frid - ditt ENDA mål?



"Håller du på att drunkna? Ett TIPS: koncentrera dig på att hålla dig flytande!"


Vi människor har många olika mål i livet som vi gärna vill se förverkligade för att anses som "lyckade"; pengar, jobb, utbildning, resor, fint hus och hem, familj, hälsa, bil, attraktion, ett långt liv, kärlek osv. Många av målen är jättebra men tyvärr står flera av dem ofta i konflikt med varandra vilket kan få oss att känna oss splittrade och ur balans. Att göra kanonkarriär samtidigt som man har småbarn och ett underhållskrävande hus i kombination med att vilja vara supertränad/ vara sexigaste partnern och dessutom umgås med allt och alla i tid och otid osv när det bara finns 24 h på dygnet...ÄR FÖR MIG EN GÅTA HUR MAN ORKAR!!
VAD är det vi egentligen jagar efter?  Är det inte INRE FRID vi egentligen söker i vår eviga strävan efter "lyckan"?
 

onsdag 6 juni 2012

Är DU en positiv realist, eller?

"Tänk positivt!" har i dagens samhälle blivit lite av ett slagord utan större innebörd, och ofta med en ironisk underton. Optimister blir ofta bemötta med en viss skepticism eftersom många anser att man måste vara realist och inse att det inte går att vara positiv när man ser eländet i världen. Men det går faktiskt att vara en positiv realist! Att vara positiv realist innebär för MIG att:

Man inte blundar för och undantränger negativiteter.

• Man vet att det negativa finns, att det alltid har funnits, och förmodligen alltid kommer att finnas, men man väljer att koncentrera sig på det positiva.

• Kan man göra en insats gör man det, annars låter man det negativa "passera", eftersom det inte gagnar någon om man låter sig "smittas" av det.


Positiva tankar attraherar och drar nämligen till sig fler positiva tankar, och de negativa gör på samma sätt med negativa tankar. Och båda sorter "sprider" sig i omgivningen som ringar på vatten. (se förra inlägget!)