söndag 10 juni 2012

Tror Du att Kärlek är att släppa Rädslan?

Hur ska man då finna sin inre frid? Ja, det är ett evighetsarbete, man blir aldrig "färdig". Jag tränar på detta varje dag. Ibland går det riktigt bra, och ibland inte alls...MEN man blir bättre med träning! "Svackorna" bli inte lika djupa om man faller i och man kommer snabbare upp igen. Ett steg på vägen till inre frid/ lugn kan vara att lära känna skillnad på sina ofta motstridiga känslor; Jag har haft nytta av Gerald Jampolskys böcker. Han förklarar så här: Hela det mänskliga känslospektrumet kan härledas till två ursprungliga delar som dessutom är varandras motpoler: Kärlek och Rädsla. För att bli vän med livet och sig själv är det viktigt att lära känna skillnad på dem.
Jampolsky mfl förklarar att vårt sinne fungerar som om det vore kluvet; vissa delar styrs av vår Rädsla och andra delar av Kärlek, men allt för ofta är vi kontakt med vår Rädsla. Ett kluvet sinne leder till en inre kamp med motstridiga tankar och handlingar vilket föder skuldkänslor som kan få oss att vara allt annat än kärleksfulla mot oss själva och andra.

 


• Allt som upplevs positivt; frid, harmoni, lugn, lycka, tillit, förtröstan osv har sitt ursprung i Kärlek. I detta fall åsyftas inte det vi vanligtvis menar med kärlek, den villkorliga; "jag älskar dig om du är/gör som jag vill och ger mig det jag vill ha", utan den ovillkorliga och kravlösa kärleken som enligt Jampolsky mfl är vårt sanna ursprung.
Den skapar känslor av lätthet, glädje, styrka, optimism och förenar oss med varandra, livet och världen.

• Allt som känns negativt; skuld, oro, ångest, ilska, hämndbegär, avundsjuka, svartsjuka, bitterhet, hat, tvivel osv har sitt ursprung i Rädsla. Den skapar känslor av tyngd, svaghet, utmattning och pessimism. Rädslan blockerar oss och gör att vi inte kan leva fullt ut, separerar oss från varandra, får oss att känna oss oälskade och ensamma.


Alla människor behöver kravlös kärlek och bli älskade och respekterade som de är, ändå är vi så dåliga på att ge detta till varandra. Istället uttrycker vi vår rädsla för kärleken genom att vi ger varandra kritik, beskyllningar, skuldkänslor, "berättigad" ilska och vrede, vi spelar offer, försöker stöpa andra i vår egen form, skriver manus för hur andra ska bete sig, ställer upp krav och förväntningar osv. Vi beter oss ofta som igelkottar och spärrar ut taggarna fast vi egentligen vill bli "klappade" och omtyckta.

För att känna frid och harmoni måste vi träna oss i och lära oss att göra oss av med rädslan; "kärlek är att släppa rädslan" (heter en av Jampolskys böcker!). Vill vi uppleva och få kravlös och ovillkorlig kärlek måste vi lära oss att ge den till oss själva och till andra. På samma sätt som det är omöjligt att mota negativitet med negativitet, så är det omöjligt att mota rädsla med rädsla! Det bästa sättet att bli av med rädslan är att inte fästa så stor uppmärksamhet på den, låta den finnas där, men koncentrera sig på Kärlek!
"Den högsta lyckan i livet är förvissningen om
att vara älskad för sin egen skull, eller rättare:
att vara älskad trots en själv." Victor Hugo
Ett sinne som är fyllt av rädsla har mycket svårt att uppleva kärlek, och vi kan INTE uppleva båda på samma gång. Det finns mycket som vi är rädda för; döden, livet, närhet, det okända, förändringar, att bli avvisade, oälskade osv. Fruktan vi bär inom oss bygger sakta men säkert upp en mur som håller oss åtskilda och separerade från Kärleken. På så sätt har det vi är rädda för faktiskt blivit "sant", och det är vi själva som genom våra tankar har skapat det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar