Vet du verkligen hur du är?

De flesta människor upplever att tankar och känslor är något man bara har, och som man har liten eller ingen möjlighet att påverka. Många upplever sig stå oskyddade i "känslovindar" som blåser och stormar in som de vill, och att det är andra människor som, genom sitt sätt att vara eller inte vara, styr deras tankar och känslor. Detta är inte alls konstigt eftersom vi burit med oss de tankebanor och mönster vi har väldigt länge, och ser dem som självklara och permanenta. Tillslut blir de som gamla filmer som spelas om och om igen och som kan ge oss känslan av att vi "känner" oss själva, och "vet" hur vi är:

"Jag är"; blyg, dominant, lat, pedantisk, ängslig, dålig i matte, svag i läsning, otålig, glömsk, slarvig, känslig, lättretlig, pratig, tyst etc etc. Vi försvarar våra "jag-är" med:

(1) "Typiskt mig."                             (3) "Jag kan inte hjälpa det."

(2) "Jag har alltid varit sådan."            (4) "Det är min läggning"       

Ett sådant förhållningssätt ger oss en ganska utsatt position där vi lätt faller för frestelsen att ge andra hela ansvaret för hur vi ska känna oss. Vi tänker och uttrycker oss ofta:

•   Han sårade mig!

•   Hon lurade mig!

•   Du manipulerar mig!

•   De förtrycker mig!

•   Du gör mig vansinnig!  

     

      Trots att dessa uttalande och liknande gör oss ledsna, osäkra och frustrerade, så är det lätt att envist hänga fast vid dem. Faktiskt finns det även i negativa beteenden något "positivt", eftersom de fritar en från ansvar, man kan få uppmärksamhet och andras medlidande. En del människor har hela sin identitet i en "martyrisk" inställning till livet. Detta bidrar naturligtvis till tron att det är andra som måste ändra sig för att våra tankar och känslor ska förändras, och får oss att ännu ivrigare försvara att vi inte är delaktiga i ansvaret för våra känslor.  Författaren Ingalill Enbohm har uttryckt det så här:

    

"Du kanske tror att det är ödet eller slumpen som gör att det blir som det blir ibland. Att du är född sådan eller att andra är okänsliga eller att du har otur eller vad det nu kan vara. Men glöm inte två saker:

      1. Du är till hälften ansvarig för att det blir som det blir.

      2. Det går att förändra."