söndag 19 augusti 2012

Kan du acceptera det som ÄR?

          Nu är jag tillbaks med mina undringar efter sommarlovet! Jag skriver om sådant jag går och funderar på/ undrar över....Välkomna tillbaks!
      För att må bra i relationen till vår övriga omgivning tror jag att det är viktigt att lära sig hantera och/eller acceptera det som "ÄR" = det som man ändå inte kan påverka!  Vissa människor klagar hela vintern på att det är för kallt, och sedan hela sommaren på att det är för varmt! Dessutom är våren för kort och hösten för lång! Men vädret och årstiderna är typiska exempel på något som är, och som inte ändrar sig för att man beklagar sig och mår dåligt! Många vill inte släppa sin "kontroll" över andra människor, händelser och ting. Man irriterar sig, har synpunkter på vad andra gör och inte gör, är och inte är... Tänk vad mycket onödig tid som slösas bort! Personligen har jag nytta av att tänka tvärt om " Folk BORDE vara lite knasiga ibland- för sanningen är att de ÄR det.. Det BORDE regna just nu- för det GÖR det.... Det BORDE bli rött ljus just när jag kommer-för det ÄR det..."   Jag förstår detta kan verka lustigt, men jag tränar mig att flyta MED verkligheten istället för MOT den. Och vet Du - det FUNGERAR bättre än man kan tro. För när kan man egentligen hålla sig som lugnast- när man är tänker "det borde INTE va´ så här... eller "Jo det borde va så här för det ÄR så här...?? Prova! Jag tränar mig varje dag och blir bättre och bättre! 

      "Vissa mänskliga lagar, de samhälleliga lagar vi har satt upp för oss själva för att "systemet" skall fungera går inte att ändra på just i det ögonblicket vi irriterar oss på det. Vi har rött ljus, broöppningar, trafikförseningar, oansvariga bilförare och negativa attityder etc.Vi kan inte förändra andra människor, bara oss själva.....Vi kan protestera ett helt liv mot något som är och det enda vi skapar är elände. Detta gäller människor, saker och situationer.....Världen blir inte sämre för att vi accepterar allt som är; den blir bättre! Det är inte samma sak som att jag inte reagerar. Vi kan observera det som sker, göra vår egen insats för att de skall bli bättre och låta det passera utan att det har skadat oss."     Kristina
Wennergren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar