Kan man dra tankar till sig?

Tänk om det är så att man sprider sina tankar omkring sig? Tankar är oerhört kraftfulla, både de positiva och de negativa, och fungerar som skapande krafter. Mycket förenklat kan man säga att:

• Positiva tankar ger energi, "lyfter" oss , gör oss piggare, friskare (läkarvetenskapen talar ofta om positivt tänkande som en viktig faktor vid behandling av sjukdomar), och gör det lättare att aktivt hantera omständigheterna i livet.

• Negativa tankar tar energi, "sänker" oss , gör oss trötta, passiva, kanske mer mottagliga för depressioner, infektioner och sjukdomar, och gör det svårare att få "flyt" i tillvaron.

Det påstås att vi tänker över 50 000 tankar om dagen (hur man nu räknat ut det?). Med tanke på hur mycket de påverar oss borde man kanske tänka sig för? Positiva tankar attraherar och drar nämligen till sig fler positiva tankar, och de negativa gör på samma sätt med negativa tankar. Och båda sorterna sprider sig i omgivningen som ringar på vatten.....

"-Men man måste väl vara realist? Det GÅR inte att vara positiv i dagens värld...." -Jo ,det går! Mer kommer i näst inlägg.....

Är Du vd på ditt eget hjärnkontor?

I barndomen inplanteras och rotas de flesta av våra tankar om livet och om oss själva genom åsikter, reaktioner, och handlingssätt hos kamrater och vuxna som står oss nära. Och när vi blir äldre har vi faktiskt en benägenhet att återskapa barndomens emotionella miljö, på gott och ont. Med tanke på detta kan det verka svårt att förstå att det är vi själva, och ingen annan, som faktiskt har kontrollen över våra tankar.

"Dina tankar är dina egna, enbart dina att behålla för dig själv, ändra, dela, eller fundera över. Ingen annan kan tränga in i ditt huvud och ta dina tankar såsom du upplever dem. Du behärskar sannerligen dina tankar och din hjärna är din att använda som du själv beslutar det."  Wayne Dyer

   

Vet du verkligen hur du är?

De flesta människor upplever att tankar och känslor är något man bara har, och som man har liten eller ingen möjlighet att påverka. Många upplever sig stå oskyddade i "känslovindar" som blåser och stormar in som de vill, och att det är andra människor som, genom sitt sätt att vara eller inte vara, styr deras tankar och känslor. Detta är inte alls konstigt eftersom vi burit med oss de tankebanor och mönster vi har väldigt länge, och ser dem som självklara och permanenta. Tillslut blir de som gamla filmer som spelas om och om igen och som kan ge oss känslan av att vi "känner" oss själva, och "vet" hur vi är:

"Jag är"; blyg, dominant, lat, pedantisk, ängslig, dålig i matte, svag i läsning, otålig, glömsk, slarvig, känslig, lättretlig, pratig, tyst etc etc. Vi försvarar våra "jag-är" med:

(1) "Typiskt mig."                             (3) "Jag kan inte hjälpa det."

(2) "Jag har alltid varit sådan."            (4) "Det är min läggning"       

Kan man missa att se skogen för att alla träden är i vägen?

"Ibland missar man det vackra i livet för tanken är upptagen på annat håll, men livet är det som pågår medan vi gör upp andra planer..."

                        

Är känslor det fysiska svaret på tankar?

Tankar, känslor och beteende är mycket intimt är förknippade med varandra. Författaren Wayne Dyer förklarar att känslor har sitt ursprung i tankar, och beteende har sitt ursprung i tankar och känslor. (Sedan påverkar dessa varandra inbördes, men Tanken är ursprunget). För att ha några emotionella upplevelser, måste man först ha en tanke. Om man gråter, skrattar, blir ilsken, nervös osv, så sker detta på en signal från tankecentrum. En känsla är alltså en fysisk reaktion på en tanke. Ofta försöker vi vuxna att dölja våra tankar och känslor genom att visa ett beteende som inte stämmer överens med dem, tex kan vi verka glada, optimistiska, lugna osv fast vårt inre är i kaos. Detta kan, om man inte blir medveten,  skapa disharmoni, i och mellan tanke, känsla och beteende, mellan den yttre och den  inre verkligheten. Vill man uppnå större harmoni och förändra en negativ känsla eller beteende måste man gå tillbaks till ursprunget och "bryta" tankecirkeln. Det låter ju lätt men det kan vara bland det svåraste man kan ge sig in på. Vi "tror" ju som sagt oftast att det vi tänker är "sant" och vem vill ändra sin "sanning".....Men det GÅR!!

                

Är vi offer för våra egna tankar?

Men, invänder många, man kan väl inte påverka vad som ska hända i livet och vilka omständigheter man ska hamna i? Nej, det kanske man inte kan, men här är budskapet att det är viktigt att göra en åtskillnad mellan det som händer oss och vår upplevelse av det. Om det, för att ta ett litet enkelt exempel, regnar en dag så blir vissa av oss förtjusta medan andra blir olyckliga. Alla har sin egen helt verkliga upplevelse av regnet. Och allt grundar sig på vad varje person har för tankar om just regnväder. Omedvetet väljer vi automatiskt en upplevelse som bekräftar och stöder de tankar vi redan har. Detta ger oss erfarenheter som används som grund för att bedöma verkligheten i nästa upplevelse.

       

           

Kan man inte se det man inte tror?

Titta noga på denna bild av två vackra flickor. Ser du något "läskigt" i bilden? Det gjorde inte jag. Men när jag väl upptäckte det så var det alldeles självklart och syntes hur tydligt som helst! Så tror jag det förhåller sig med ganska många saker i livet...